Äntligen har lillkillen börjat gå! Det var väl på tiden för den lille bekväma latmasken att få tummen ur (har nog berott mkt på att tummen alltid suttit i och att det då vart svårt att hålla balansen *hehe*) Det har ju blivit något steg hit och dit efter ettårsdagen, och på sin höjd 5 stycken. Men sen kom det en himla massa steg när han med bestämdhet ville gå och undersöka grannens bil ;) Från och med Midsommardagen är plutten gående :D
Han äter fortfarande som en häst, och det är alltid sin egen portion först - sedan smörgås - och sedan det vi har på tallriken som gäller. Han är väääldigt bestämt och väääldigt högljudd när han inte får som han vill. Å andra sidan är han oxå väldigt gosig och kan sitta och mysa i knät och kramas bara sådär utan vidare <3
Han förstår lampa, mamma, pappa och Mio...men kan ju inte säga det än. Jo Mamma kan han minsann ropa väldigt högt och klart *hehe* och när han pekar på lampan säger han "där".
Eftersom han ska börja på dagis efter semestern så har vi nu vänt på hans sovrutiner. Från att sova en stund på fm och en stund på em så är det nu lunchlur som gäller, precis som det kommer vara på dagis. Och det funkar fint. Precis som för Mio så är han såppass trött vid det laget att han somnar in fint. Men å andra sidan är inte sömnen problem för honom på natten heller :) Duktig kille, och duktiga föräldrar som håller på ordning och rutiner vilket gör att barnen sover hela natten i sina egna sängar. NÖJD!
Vilken fin dag det blev när Oliver hade sitt ettårskalas! Perfekt uteväder :) Fredrik stod vid grillen och flippade egengjorda burgare, och barnen plaskade i poolen och käkade popcorn. Precis som en perfekt sommardag <3 Tack alla ni som kom och tack för alla fina paket.
Lillkillen har hunnit bli ett år! <3
Att bägge killarna skulle envisas med att stanna kvar så länge i magen hade jag väl inte kunnat ana. Nummer två booorde ju komma före BF...right!! Men nej då...fastän jag hela tiden sa högt att bebisen INTE fick komma på självaste ESC-finals-dagen när vårt stora hopp Loreen skulle ta hem hela tjottaballongen så händer det som inte fick hända (delade känslor ja)..vattnet går naturligtvis! Minns att min spontana kommentar var "neeeeej, inte nuuu" *hahaha* Inte blev det så mycket tittat och njutet av sveriges fina överlägsna vinst heller, utan segerjublet från iPaden dämpades hemmavid av värkskrik! :( Jaja, till slut kom han då...bebisen som omedelbart satte ner foten och visade vem som bestämde, och han hette Oliver ;p Ända sedan dess bevisar han dag efter dag att det är Han som bestämmer. Och går gör han inte heller...det är mycket bättre att bli buren. Hmmm...
Grattis lilla (stora) Oliver. Vår matglada huligan, vars stora förebild är Mio som han älskar att busa och bråka med <3
Ojoj, har ju glömt en heeel månad! Nu är Oliver ju 1 år (!), men för historikens skull så lägger jag ändå till ett inlägg för 11 månader i efterhand ;) Har inte prioriterat bloggen helt enkelt...
Oliver gillar mat. Nä förresten, han äälskar mat! Han äter sin mat, och när den är slut ska han ha mer. Inte nog med att han äter upp sin första och andra portion, utan han vill även äta upp Vår mat när det blir vår tur att äta. Så för att slippa ha en ätandes kille i knät (på hotellet finns ingen matstol för barn i lägenheten) så ger vi honom något att sysselsätta sig med på golvet. Meeen...han vill bara ha mer å mer haha ;p
Han kryper. Han ställer sig upp. Han leker med Mio. Han lyssnar till sitt namn. Han älskar att leka tittut. Han "dyker" själv i från kanten i babysimmet. Han är nyfiken. Han utforskar :) Men ännu inga tänder ;)
Allt Mio gör är intressant. Ja till och med kul! Mios rum speciellt är jätteskoj, och Oliver piper iväg dit så fort han får chansen ;) Mio tycker det är lite jobbigt att lillebrorsan hela tiden ska in i hans rum å härja, men samtidigt tycker han att det är tråkigt när Oliver vilar. De börjar leka nu! Wehoo :D Men snart börjar de väl bråka istället ;p
För någon vecka sedan blev Oliver 9 månader. Det sista har det hänt massor i utvecklingen :) Han kryper fortfarande inte, men på något sätt tar han sig fram överallt ändå ;p Det roligaste är att ta sig till vedkorgen och knapra på bark *haha* En annan kul aktivitet är att dra sig upp på bänkar och pallar, och att stå på knä mot diskmaskinen och kasta ut saker ;p Han säger "Mamaa" stup i kvarten, och blir skitgrinig när han inte får uppmärksamhet. Oliver är en matglad kille och blir sur även av att inte få smaka på maten som vi stoppar in i våra munnar...fastän han precis fått mat innan! Han älskar att bada och är riktigt duktig i babysimmet :)
Lillebrorsan är en mycket bestämd bebis, mer bestämd än vad Mio var och är! Får han inte som han vill så börjar han stortjuta. Lägger vi ner honom på golvet och det inte passar börjar han med sitt härliga falsettskrik. Får han inte mat i tid blir det illvrål! Vissa griniga stunder har säkert med de där nedrans tänderna att göra, för det har han fortfarande inte fått några. Mio fick sina tänder när han var 6 månader, men alla bebisar är olika.Men när han är glad så är han jätteglad och kvittrar så skönt. Han skrattar så gott åt precis allt Mio gör, och det är så fint att se <3
Oliver kryper inte än, men han kan sitta helt själv nu och det är så skönt. De blir ju så frustrerade när det är något de inte kan. Nöjdheten sitter dock i väldigt kortvarigt, för sen kommer de ju på något nytt som de inte kan åsså börjar frustrationen om på nytt *hehe* När han blir kinkig och vill ha uppmärksamhet går munnen i ett "maama-ma-ma-ma-ma-ma" :)
Igår började Oliver i babysim! För att få ihop schemat med Mios dagis så fick han gå med barn som redan gått en termin. Första lektionen började med att hoppa i från kanten haha men lillen var duktig och klarade allt. Att det gick så bra kan även ha att göra med att jag gjort det en gång förut och visste vad som väntade, förutom att han badat mycket hemma i badkaret. Däremot så är det ju inte så lätt att få till sovstunden som behövs när Mio måste iväg till dagis precis innan...vilket märktes när det var 10 minuter kvar av lektionen och Oliver kopplade på sitt berömda falsettskrik! ;p
Häromdagen blev Oliver 7 månader. Tiden sen operationen har gått väldigt fort...antagligen för att man bara gått och väntat på att få ta bort pluggarna i näsan.
Han skrattar och ler massor nu och det känns bra. Mio är hans största Idol :)
Ingen krypning än, men det hasas bakåt och vrids runt i cirklar.
Att ligga ensam på golvet är otroligt tråkigt, och det visar han väldigt höggljutt ;) Att bli kramad av mamma eller pappa är det bästa <3
Igår var det återbesök till Sahlgrenska - rören i näsan skulle tas bort *yaaay* :D Det gick snabbt, in med sax, klippa av stygnen, ut med pluggen, hej då. Lillen skrek, men jag hade inte väntat mig annat. Tar hellre en gång med hysteriskt panikskrik än massor med gånger skrik av att jag måste göra rent näsan! Idag har det varit en helt annan bebis härhemma...säkert boostad av allt syre han nu får i sig :D Äntligen första delen avklarad, nästa gång det blir återbesök är vid 18 månader.
I söndags lämnades Mio till farmor eftersom vi på måndagen kl 05 satte oss i bilen och for till Göteborg och Sahlgrenska. Vi skulle vara där halv sju för de förberedelserna som behövde göras. Efter installation på avdelningen åkte vi ner till Operation. Först fick han en pre-medicinering i rumpan...han blev helt väck men lycklig...skrattade åt allt. Fredrik tyckte den biten var jobbig, emedan jag tyckte det var skönt att han skrattade. Därefter fick vi ta på oss gröna rockar och hätta för att följa med in i op-salen för själva sövningen. De provade först via handen, men det funkade inte, så det fick bli via mask. Han somnade ganska snart in, och vi blev tvungna att lämna honom... Gah!! *snörvel*
Vi fördrev tiden i kafeterian med tidningar och våra smartphones. Allt som allt skulle det ta hela förmiddagen innan vi fick träffa Oliver igen. När vi hade bestämt oss för att ta en tidig lunch och precis hade ätit så ringde de från uppvaket! Usch...att se sin lille pojk ligga där helt upsvullen i ansiktet tyst gnyende och gråtandes var ingen rolig syn eller upplevelse. Det gjorde ont i mig... Han var kopplad till dropp och gick på morfin. När han vaknade till var han ledsen och hade ont så då fick han en ny dos droger och då somnade han in igen. Så höll det på några timmar innan de sa att vi kunde få lämna uppvaket och rulla till vårt rum.
Sköterskorna på dagen var verkligen hur söta som helst! Lotta och Anna - ni är toppen :) Vet inte varför, men nattsköterskor gör aldrig något bra intryck på mig... Själva operationsdagen var inte alls rolig för lillen...mycket nytt...inte bara ansiktet utan även miljön. Åsså smärtan. Sov oroligt på natten och fick morfin utöver stolpillrena. Att jag också sov dåligt är ju ingen big deal i jämförelse...Fredrik fick inte plats i rummet utan fick hyra in sig i ett rum på en annan våning. Gratis, så det var ju toppen att även kunna vara så nära och slippa ta in typ på hotell eller vandrarhem i närheten!
Fastän Oliver knappt hade varit intresserad av flaskan alls så tyckte de ändå att vi kunde åka hem dagen efter. Jag var dock orolig över kommande natten om det var så att han behövde morfin som vi ju då inte skulle ha... De sa att det i nästan alla fall brukade gå bra och att de klarade sig fint på vanliga stolpiller. Tänk vad rätt de hade, så fort Oliver kom hem började han leka med sina saker och sov på sina vanliga tider! Han till och med åt! Skönt att se :) Igårkväll la vi honom som vanligt, och Fredrik var bara uppe en gång för att pluppa in nya piller, och sen somnade han om och vaknade normal tid imorse. Han är såå duktig! Vilken liten kille :)
Lillen har även fått rör insatta i näsborrarna vilka ska sitta där en månad för att se till att näsan får rätt form. De är fastsydda med stygn i näsan och kommer antagligen trilla ut av sig själva så småningon. Om inte, så har de lovat att vi ska få tid före jul så att de ska plocka bort dem. Rören tycker jag är lite jobbiga...för de måste göras rent dagligen, annars kan han ju inte andas genom näsan då de fort fylls med snor! Vi ska spruta koksaltlösning genom dem några ggr per dag, men även göra rent med en borste. Oliver hatar det redan, och viftar med huvudet och rycker bort händerna samtidigt som han skriker. Inte kul :( Men det måste ju göras... Får hoppas att månaden går fort och att han får en första fin Jul.
Vi är iaf glada över att operationen gick bra, att vi är hemma, och att lillen ändå trots allt verkar ha klarat allt "bra". Nu kan vi äntligen gå in i nästa fas och börja tänka på annat :)
Idag var Oliver på 6 månaders kontroll på BVC. Allt var i sin ordning :) Hans kurvor följer varandra fint...fast han ligger ju ett snäpp upp på samtliga. Nu är han 70 cm lång och väger 8900 gram :D
För några dagar sedan var vi på Sahlgrenska med Oliver för inskrivning. Vi fick pratat med sekreteraren på avdelningen där han ska ligga. Pratade även med en kirurg, en narkosläkare och en öronläkare. Ja, jag vet att allt kommer gå bra...men blir ändå helt i känslomässig obalans inombords. Man är nog inte medveten om hur starka band man har till sina barn förrens man måste gå igenom ex en sån här sak. Föreställ er själva att sitta med er lilla bebis i knät under tiden som han/hon somnar in... Men jag är nog inte unik om att känna så här. Det är nog snarare ett tecken på att jag är helt normal :)
Operationen är nu helt plötsligt bara runt knuten. Nästa gång jag bloggar om detta igen så kommer lillen vara nyopererad och allt förhoppningsvis ha gått jättebra.
Oliver har fått låna Saras gamla gåstol från när hon var liten. Tack! Helt perfekt när lillen är för rastlös för att bara ligga still, och för att kunna ha bättre koll på vad brorsan sysslar med :)
Nu vet vi när lillen ska opereras. Först ska vi till Sahlgrenska för ett inskrivningsmöte drygt två veckor före själva op, och sedan kommer dagen D. Vill här via bloggen nu uppmana folk som kommer hit, eller på annat sätt kommer i kontakt med Oliver, att se till att vara 100% friska! Är han inte frisk två veckor före operationen och fram till operationsdagen så skjuts allt upp, och det vill vi inte vara med om...
Häromdagen blev lillen 5 månader! :) Just nu är Mio hans största Idol, och allt Mio gör är superintressant. Det ser så kul ut när lillebrorsan fäster blicken på storebrorsan och inte släpper honom förrens det inte går att vrida runt huvudet mer *hihi* Mio är jättesnäll mot lillen och delar gärna med sig av sina saker (för att i nästa stund ta tillbaka en annan pryl..."Oliver ha den istället").
Oliver har börjat bli blyg för okända ansikten. Mamma och pappa är bäst ;p
Han äter som en häst och blir förbannad när maten tar slut.
Att hoppa i hoppgungan är urkul. Han använder benen till att skutta så fort tillfälle ges, även när han inte sitter i gungan.
Häromdagen gungade Oliver för första gången :) Han gillade det!
Klart att lillebrorsan ska ha en likadan matstol som storebrorsan! I helgen införskaffade vi den andra Tripp Trapp:en. Små barn sitter faktiskt väldigt mycket bättre i de stolarna än Ikeas vanliga plaststol (som annars är kanon på andra sätt!) Dock så är det bara att konstatera att vårt matbord inte införskaffades för att två småbarn skulle sitta vid det...så jag håller på och kikar efter något lämpligt begagnat. Vitt ska det vara, med tre platser på varje sida! :)
Oliver har förövrigt även börjat äta gröt på kvällen nu. Någon timme innan sista flaskan. Vi började med en smakportion, enligt förpackningen, men märkte snart att gröt var gott och att lillen inte nöjde sig med det lilla! Nu kör vi riktiga portioner...bara efter två kvällar med smakportioner *hehe* Mio har börjat sällskapsäta gröt också :D
Precis som Mio så är inte lillen så förtjust i lunchens potatismos, så det får bli att ge potatis+majs som Mio älskade. Antagligen tycker Oliver samma :)
Sötiskillarna dressade i mina snygga kläder ;p
11:04:00 » Oliver
