Gårdagen ägnades helt och hållet till Michael Jackson. Första delen av minnesceremonin var aningens trög och inte så märkvärdig...och kommentatorerna gjorde ej heller saken bättre. Fåntrattar! Det enda vettiga de sa under hela sändningen var: "Michael hade behövt höra alla dessa storslagna ord om sig medans han levde för då kanske han fortfarande hade varit vid liv idag". Jag blev faktiskt förbannad över hur allt blivit för Michael för helt plötsligt så har alla bara bra saker att säga om honom...och inte bara bra saker utom gudomliga saker! "Han var en varm, omtänksam, godhjärtad, kärleksfull, rolig, givmild...osv...person". "Han har för all framtid förändrat förhållandena för svarta människor i världen". "Han talade för fred på jorden". Men snälla nån, ge honom Nobels Fredspris medans ni ändå lovordar honom så väldigt. En sjuk sanning är säkert att dessa som skriver dessa positiva saker idag säkert är samma personer som på 90-talet skrev allt det hemska om att Michael var en pedofil... Några vill bara tjäna pengar på en story...


Too bad att allt slutade så här...jag hade sett fram emot "This is it"... Nu kommer vi få betala hutlösa summor för DVD-inspelningar från repetionerna av vad som skulle blivit hans sista show.


Konstigt hur man kan gråta över en person man aldrig träffat...men tårarna som föll igår nerför min kind är det naturliga resultatet av någon som skriver direkt från hjärtat...och som berör... Det kallar jag en riktig artist!