Idag har vi varit hos Emelia, Tindra och Nellie för att fira Emelia som fyllde år igår, grattis :) Vi blev bjudna på jättegod lax med pasta plus Ritz Special....PLUS en massa andra kakor som jag dessvärre (eller så var det tur) inte orkade smaka på för efter tårtan fick jag en total sockerchock och låg sedan avdäckad resten av tiden i soffan *hehe*


Nu över till något mer omysigt... På väg till Emelia så får jag i ögonvrån se något brunt som hänger ner från Mios bilbarnstol...när jag tittar dit så ser jag att det är...en SPINDEL!! som hänger i en liten tråd och dinglar!! Nu snackar vi inte en sån där liten skit utan en Bamsestor jätteäcklig grotesk sak!! Vad f*n gör man när man upptäcker världens spindel samtidigt som man kör bil och inte vill att den ska klättra upp i sitt barns ansikte??!! Panik!! Jag hatar ju spindlar, men måste ju offra min egen hand för Mios skull ;p så jag slår till den så att den far in i bildörren. Några minuter senare hittar jag en plats att stanna på så jag går över till Mios sida av bilen, öppnar dörren...och hittar inte spindeljäveln någonstans! Gah! Behöver jag nämna att det kändes som att det kliade på hela kroppen resten av vägen hem till Emelia *bläää* :(


När Mio och jag kommer hem igen släpper vi in Tessan som står utanför huset som vanligt och väntar. Några minuter efter hemkomsten ser jag henne hoppa omkring samtidigt som hon viftar lite försiktigt med tassen...hon har hittat ett stort kryp att leka med *gah* Jag är ju inte vidare värst bra på småkrypens namn, men stor var den och den kunde flyga. Åååå nu ryser jag i kroppen bara jag tänker på krypet ifall om det hade flugit och satt sig på mig =/ Tessan fick leka med den en liten stund, men sen fick den utforska toaletten...bye bye. Men var i hela friden tog spindeln vägen!? =/

Har aldrig "firat" Nationaldagen ever...typ...men nu när vi väl tänkte gå fram för att se vad som hände på stan så blev vi fulla i skratt när vi läste programmet....sååå trist! En promenad fick det dock bli ändå...och den enda som var sverigeklädd var Mio. Tyvärr så blåste det en del så den gula tröjan doldes av en varm luvtröja.

Mio är nöjd att sitta i vagnen i skuggan. Jag och Fredrik var nöjda att sitta i solen med varsin kaffe :)




Mys i parken.




Mycket att titta på för en liten kille.




Pappa till en glad bebis!

Igår åkte vi till Fredriks mamma för att äta sill och potatis...eller rättare sagt Fredrik och Eva åt Sill ;p


Mio brukar få skrattatacker nuförtiden när han börjar bli trött, och så även den här dagen. Han skrattade så han höll på att kikna *leeeer*

Igår "jobbade" jag och Fredrik var hemma för första gången själv med Mio en hel dag. Jag var inte alls orolig över attt det Inte skulle gå bra...även fast jag fick börja dagen med att påminna om att ta med napp om de går en promenad liksom att alltid ha med regnskyddet (plus en regnjacka till Fredrik själv). Senare så visade det sig att han ändå inte lyssnat på mig (killar!!) eftersom när de började gå så var det ju klarblå himmel och inte alls regn...men sen hade himlen öppnat sig *haha* Var regnskyddet med? Nä! Det var ju klarblå himmel! (Men det är ju sommarsverige??!!)


Jag lämnade Trollhättan klockan 8 och for med några arbetskompisar till Göteborg och Gothia Towers där vi slöt upp med de övriga 60 kollegorna för vår Företagsdag. Folk frågade om jag saknade Mio, om jag var orolig för att Fredrik inte skulle klara av det, om jag hade Mio-abstinens....men ne, jag varken saknade honom (förstå mig rätt) eller misstrodde Fredrik! Folk (vissa mammor) ryckte lite på sig och tänkte säkert att jag var lite konstig... Men, måste alla känna samma?! Klart jag älskar Mio och saknar honom, men inte så att jag känner att jag måste åka hem 10 minuter efter att jag åkt. Jag vet ju att han har det bra där han är och att han finns hemma när jag kommer hem :) Varför låsa sig så i tanken?! Känner du dig begränsad så blir du ju begränsad. Klart att det blev mer påtagligt för en del som fick ont i brösten osv och tvunget fick gå iväg och pumpa...men det borde ju inte hindra dem från att ändå känna sig avslappnad i tanken...typ... Bebisarna har det ju bra även utan sina mammor :) Pappa funkar med!


Något jag däremot var orolig över igår var om jag skulle orka vara alert från 8 på morgonen till 23 på kvällen! Rivstart kan man lugnt säga! Att "bara" sitta och lyssna är faktiskt jobbigt! Dessutom ogillar jag att sitta i en luftkonditionerad lokal så länge för jag svettas så (hur konstigt låter inte det) av att det blir för kyligt...för det var kyligt. Säkert perfekt temp. för alla män med både skjorta Och kavaj... Jag klarade mig faktiskt bättre än jag trodde för någon mänsklig själ hade lagt in perfekt med fikastunder och raster vilket gjorde att man orkade sitta med och lyssna så länge. Jag vill tro att det är manligt att strunta i de så viktiga rasterna, för det är ju nästan regel än undantag på de möten jag varit på att börja kl 8 på morgonen och fortsätta till 12 i ett streck...och när klockan ändå är 12 (och det bore vara nästan slut på mötet) så kan man ju lika gärna köra över lunchen eftersom det är "så lite kvar" av mötet...vilket slutar med att mötet inte är slut förrens kl 14! *suck* ...men åhörarna orkar så mycket mer med några korta avbrott då och då...


"Dagen" avslutades med gruppaktiviteter där både kluriga frågor skulle redas ut, samt en farkost till ett ägg skulle byggas *asg* Måste ha sett riktigt kul ut för hotellgästerna på Gothia Towers när de fick se 8 st fallskärmar med ägg i dala ner i lobbyn. Tyvärr klarade inte vårt ägg av fallet vilket gjorde att vi blev av med vår, i övrigt, stensäkra seger i tävligen.


Efter middagen på 18:e våningen avvecklade vi oss och for hem till Trollhättan igen. Hur länge de övriga fortsatte på kvällen, och om efterfesten på något hotellrum får jag nog höra mig för om :)

Inte riktigt så varmt som jag trodde....brrr.... Solen skiner ju, men bakom molnen, och det blåser riktigt kallt! Lunchen utomhus blev inte riktigt så skön som jag hade hoppats. Promenaden blev desto bättre :)

Tänk vilken bra dag! Solen skiner, vågen visar mindre för varje gång jag ställer mig på den, Mio är glad och tjattrar, jag har lax och Mozarella på mackan och snart är det babysim :D


Hoppas ni har en bra dag me! *kramar* :)

Tessans nya gömställe: i en garderob i klädgarderoben! Jag hade glömt stänga dörren till garderoben när jag plockade ut mina träningskläder och hittade en lurvig liten sak när jag gick tillbaka ;p Fråga är hur hon har kommit dit upp och in eftersom hon låg på 1,5m höjd och alla hyllor var så här smala.

Vi har det superbra om nätterna faktiskt, har verkligen inget att klaga på när det gäller Mio. Han sover ju otroligt bra (hittills så vi får passa på att njuta medans det varar) vilket gör att han får en glad och utvilad mamma ;)

Dock så får jag ändå gå upp om nätterna - för vi har ju en till bebis i familjen att ta hand om. Tessan har börjat ställa och styra här hemma när det passar henne. När Mio har nattats om kvällarna så kommer hon smygandes när vi sitter i soffan och tittar på TV och gosar ner sig mellan oss. Det är ju bara mysigt :) Men det är när vi har somnat i sängen som hon har börjat smyga in i sovrummet genom att trycka upp dörren med tassen och gå bort till min huvudända. Där ställer hon sig med framtassarna upp mot madrassen och mjauar in i mitt öra tills jag vaknar (hon har nämligen lärt sig att det inte är värt att mjaua hos Fredrik eftersom han inte ens vaknar om en bomb exploderar utanför huset). Då är det bara att gå upp fort för man vill ju inte att hon väcker Mio. När hon märker att man börjar kliva ur sängen rusar hon ut ur rummet för att antingen ställa sig vid matskålarna för att tala om att maten är slut eller hinta mot ytterdörren för att tala om det är dags för henne att kissa.

Idag begravning, om en månad dop. Det är väl så att man lever och man dör...även fast man gärna blundar för det sistnämnda. Livet e bräckligt och man har det bara en kort stund... Ta hand om varandra!

Grattis mig själv 28 år idag! Känns helt ok eftersom jag tycker att "27" såg så fult ut...det är något speciellt med sjuor *hehe* Ikväll kommer mamma o pappa o co på tårta, så det blir bara ett litet firande...tycker inte om att ha kalas =/

Idag har jag och Mio vart en sväng i Vänersborg. Tänkte att vi skulle fyndat på DG12, men tyvärr så hittade vi inget. Vi fortsatte därför resan med att åka till jobbet och hälsa på vilket var poppis, iaf hos ena halvan av arbetskamraterna vilkas ögon helt plötsligt började tindra *hihi* Mio var snäll till en början, men sen blev han hungrig och lite grinig så då fick han påfyllning :)

Från något positivt som en födelsedag till något inte alls så roligt, är att min morfar gick bort i förrgår...två dagar efter hans födelsedag... Hoppas du har det bra där på andra sidan...

Tessan har kommit på ett nytt sätt att fånga min uppmärksamhet på. När hon vill komma in brukar hon sitta på räcket utanför ytterdörren, men när hissgardinen fortfarande är nere så syns hon ju inte. Nu har hon kommit på att om hon sätter sig högst uppe på snöhögen utanför köksfönstret medans jag fixar mat till Mio så ser jag henne ;) Vips så får man komma in genom altandörren *hihi*

Tessan vill komma in ;)

Plötsligt förhöjd hjärtrytm. Ambulansen kom och tog Johanna till NÄL. Fick stanna över natt med EKG inkopplad. Konstaterat för många slag. Ultraljud av hjärtat visade dock inga fel. Johanna orolig, men är hemma nu och vilar... Tydligen efterdyningar av jobbig förlossning. Följer därför sköterskors råd om att ge upp kampen om att lyckas amma, "det blir ju en fin pojke ändå".

Årets roligaste julkort kommer från Günther och hans vänner *ASG* Finns bara en person som kan gå under täcknamnet Günther....
tack för kortet J :)

Hanna hade rätt, det gick inte att hålla sig borta från en rosa design!! Inte ens när det är juletider ;) Helt sjukt vad tid man kan lägga på att trixa med koderna fram och tillbaka när man väl kommit in i det - livsfarligt ;p Det kommer säkert bli lite småförändringar framöver med denna ändå...några saker som jag inte är helt nöjd med.


Bebisen sparkar som bara den därinne och vill säkert ut, men det får den inte *hehe* Därför jag sitter still på en stol och leker med design ;p Men nu ska jag göra lite nytta här hemma :)

Vad får folk ut av att berätta andras hemligheter? Och varför ska man berätta åt någon annan...dessutom på Facebook av alla ställen?



Även fast de flesta idag har valt att visa sina liv öppet i bloggar osv så har väl var och en, de som läser och kommenterar, en viss spärr inom sig? Vissa saker vill man helt enkelt berätta själv!! Vi som bloggar kan i varje fall välja vad vi vill offentliggöra och inte. På Facebook är det verkligen svårare att vara diskret...och det är då som man i alla fall hoppas att ens vänner och familj ska respektera och förstå den här oskrivna regeln. Vad jag har sett det senaste så verkar individen mer fokuserad på att vara den som kommer med den stora nyheten än att själv vilja skriva något "saftigt" om sig själv. Man måste alltså helt enkelt tycka att man själv är så otroligt tråkig att man hellre vill vara den som "lyssna på mig, jag har senaste infon" för att få sina sekunder i rampljuset.

Någon är bra på att breda ut sig i soffan när man hämtat täcket till sig själv ;)

Tessan Sessan