Förra fredagen skulle det bli sista kontrollbesöket till NÄL, iaf om jag fick bestämma. Vi hade en tid kl 11 för att träffa doktorn som kollade livmodertappen återigen...och som denna gången konstaterade att den faktiskt hade mjuknat lite sedan onsdagens besök, men att den fortfarande var stängd. Dock var den fortfarande drygt 1 cm lång. Återigen verkade Knatten fortfarande må bra i magen varför ingen heller då rakt ut rekommenderade oss en igångsättning. Doktorn var norsk vilket hjälpte oss väldigt mycket i vårt beslut eftersom vi lyckades läsa hans budskap mellan raderna att han tyckte att det nog kunde sitta på sin plats med igångsättning...eftersom man aldrig hade väntat så här länge varken i Oslo eller Köpenhamn med att starta en förlossning. Blir så irriterad på NÄL's tjafs om att det ska vara så "naturligt" med allt. Av den anledningen förespråkar de inte igångsättning. Men hur naturligt är det då att låta allt gå hur långt som helst så att bebisen blir hur stor som helst och allt antagligen slutar med kejsarsnitt?! Dessutom sa doktorn att det med igångsättning antingen slutade med kejsarsnitt eller sugklocka i nästan alla fall...so whats the difference?


Jag sa "nu gör vi det!" och vips så befann vi oss på förlossningen, fast inte i ett förlossningsrum utan i ett vårdrum, innehållandes enbart en säng och en dator som skulle registrera bebisens hjärtljud och mina värkar. Vårdrummet hade nummer 13...vilket inte Fredrik brydde sig så mycket om...men Jag la märke till det...


Första sprutan innehöll minsta dosen, och till en början kände jag ingenting, men ganska snart så kom något litet som var det mesta jag någonsin känt under hela graviditeten. Pga det lilla så valde Fredrik att åka hem och kolla till Tessan och lovade komma tillbaka ett visst klockslag. När det utlovade klockslaget dock infann sig så hade jag vid det laget fått så fruktansvärt ont och blev helt förtvivlad när inte Fredrik dyker upp som han lovat utan kommer först en halvtimme senare. "Men jag trodde inte att du skulle vara sån här när jag kom tillbaka, jag hade tänkt att vi skulle gå ner och luncha". Yeah right! Och på grund av den tanken så hade han inte med någon mat...smart!


Kvällen fortsatte och värkarna blev starkare och starkare...jag fick ju vad jag ville att äta och dricka, men inte Fredrik eftersom han inte tänkt på att ta med sig något...så han blev nog ganska matt. När klockan helt plötsligt hade blivit 21:30 kommer en barnmorska in och säger att vi får fortsätta imorgon med spruta nummer 2 eftersom de inte gör mer efter den tiden på dygnet. Jaha, undrade jag...ska jag åka hem nu då? Ne, jag skulle sova över, och Fredrik fick sova i en säng bredvid.


Natten som kom var helt fruktansvärd. Värktoppen av första sprutan kom mitt under natten och jag kunde inte sova överhuvudtaget någonting utan hade bara hur ont som helst. Jäss, tänkte jag, bra uppladdning inför morgondagens förlossning :( I början ringde jag lite försiktigt i klockan på BM, men sen ringde jag mer och mer för det gjorde så jävla ont. "Det är pinvärkar" sa BM hela tiden och fortsatte säga att det inte var så mycket jag kunde få just nu, men om jag ville så kunde jag få lite akupunktur. Jaja, ge mig det bara! Det satt nålar överallt till slut; i fötterna, i händerna, i ryggslutet, i huvudet och mellan ögonen. Men tro inte det hjälpte...kändes som det bara var för syns skull. Jag blev iaf extra misstänksam när BM säger att "vi har en akupunkturstudie på gång..." och så blev jag bara väldigt irriterad och tänkte "sluta experimentera på mig utan ge mig det jag vill ha".


När inte akupunkturen hjälpte fick jag sterilvatteninjektioner som faktiskt var myycket bättre. Men nålarna satt fortfarande kvar under hela natten vilket var lite scary för det kändes som jag skulle trycka in nålen som satt i huvudet ända in i huvudet *gah*


Till slut kom BM in med en sån där massagegrej man använder i huvudet med ståltrådar på en pinne...och då förstod jag att detta var allt som gick att få... Det sjuka var att det kändes som att jag kämpade med en smärta som inte skulle leda till en förlossning utan som istället var för att avstanna den första sprutan. Jag lyckades somna kl 7 på morgonen och sov till 10...och när jag vaknade så var mycket riktigt varenda värk helt borta...

Fredrik är lite trött...