Hur konstigt är det inte att det man hade i magen för ett litet tag sedan helt plötsligt bara är borta. När man tittar på lille Bubs så undrar man ju i hela friden han har kunnat få plats därinne! Visserligen har han ju lagt på sig en del från förlossningen, men ändå! Å när man bär omkring på honom så känner man ju sig otroligt framtung...så kändes det inte med honom i magen.


Magen har förövrigt gått tillbaka fint tycker jag och det beror troligtvis på att jag inte fick några bristningar *thanks* Känner ju mig nästan smal *haha* fast det är ju inte sant...finns en hel del kilon att gå ner...men det kommer jag fixa. Målmedvetenhet är mitt förnamn ;p


När man sitter ner upptäcker jag att jag har väldigt dålig hållning nu. Skumt, har man verkligen haft magen att stödja sig på! Sträck på mig! Och när man andas så känns det som att man saknar botten på något sätt. Ska man hosta så får man ingen kraft från magen att ta i. Det blir helt enkelt till att plocka fram pilatesbollen och träna mage :)


Häromdagen kom jag på att jag ännu inte provat att sova på mage vilket var det enda sätt jag tidigare kunde sova på! Direkt efter förlossningen så var det ju stenhårda bröst för amningen som gjorde att man inte gärna lade sig på mage...men nu så borde det ju funka igen med tanke på att jag ju inte ska fortsätta med amningen.


Att hjärtat rusade häromdagen vet jag inte riktigt vad det berodde på. Läkaren sa att det hade med förlossningen och alla hormoner att göra. Liksom att jag tänkte för mkt på att jag ville ha igång amningen. Skumt hur det där psykiska kan påverka en så utan att man är medveten om det. Från att ha gjort allt i slowmotion från det att jag kom hem igen från NÄL och att ha känt mig själv på pulsen 10 ggr per timme, så känner jag mig nog lite bättre nu. Men som sagt...när det kommer till hjärtat så blev jag rädd. Föreställ er själva att på bråkdelen av sekund så har hjärtslagen hoppat upp till något som ni bara vet är så fel att ni ber om att få hjälp med att ringa 112...och att hjärtat sedan lugnar ner sig igen lika fort som det kom...


Sedan var det ju det där med uppsprickningen... Har hittills inte haft några problem med det...vad jag vet iaf...men man kanske får våga sig på att kika i en spegel. Just nu är det outforskat område *asg* Det gör iaf inte ont när jag sitter längre, mer än att jag får snabbare träsmak när jag suttit med Mio för länge i samma position. Har ju en tid hos en sjukgymnast om 6 veckor. Kan inte hjälpa det men jag tycker att det låter så roligt med "sjukgymnast" när man pratar om det området *haha*


Imon är det tisdag och då ska vi ta ut vagnen för första gången och gå till BVC. Skulle ha kommit ut och gått tidigare om inte det har varit pga kylan. Ska bli skönt att få komma ut och röra på sig!