Första gången jag var på Ullevi var det Gyllene Tider som slog publikrekord. Denna gången blev inget undantag! Bruce fyllde lätt arenan både under fredagen och lördagen - ändå fanns mängders besvikna fans därute som förgäves letade biljetter. Det är väl så att rock är en genre som går hem hos d flesta. Nu är det dock så att rock inte är just Min favoritgenre, men jag ville gå för att uppleva det som alla pratade om :)

Fredrik och jag tog bussen ner till Göteborg ganska tidigt på dagen. Letade "snabbt" upp ett uteställe som serverade lättare lunch där vi även svalkade oss med varsin öl - för det var en stekhet dag på Avenyn! Vi var dock inte ensamma om man säger så ;p Överallt sågs Bruce-tryck på svartfärgade T-shirtar!

Efter någon timme mötte vi upp med Veronica och hennes familj. Satte oss på ett ställe och tjötade lite och drack gott. Vi tänkte gå och käka på Haga, men det mesta var upptaget (eller stängt) så vi hamnade till slut på Bishop's Arms på Järntorget. Kanske inte den ultimata maten för mig som helst undviker feta stripes, men någon gång funkar ju ;) Allihopa fick passande öl till maten som vi (iaf inte jag) inte hade hört talas om innan, spännande :) Fredrik avslutade med kladdkaka med whiskeygrädde, manligt värre ;p

När vi började dra oss tillbaka till centrum så mötte vi upp med Emelia och Anders som satt och drack kaffe i skuggan utanför Valand. Tillsammans gick vi upp till Ullevi där sedan Virre o co avvek till sin ingång och vi gick till vår. Vi fick helt ok platser lagom högt upp. Vet inte riktigt publiksiffran, men säkert 65,000 pers! Mäktigt när så många strupar tar i samtidigt och sjunger me!

Jag trodde någonstans att vi skulle få sitta på våra sittplatser, men så fort som Bruce kom in på scen så förblev den sittande publiken stående! jag satte mig ner emellanåt när jag inte riktigt kände igen låtarna (vilket var ganska ofta). Men när jag kände igen en låt och reste mig upp så la publiken i ännu en högre växel och klappade och sjöng med mer än innan (om det nu var möjligt). Riktigt häftigt att se alla händer upp i luften och att höra hur sången ekar mellan Ullevis "väggar" fastän låtarna vart slut för länge sedan. Som sagt, inte riktigt min musik, men stämningen och upplevelsen var ju helt enorm! :)

Tydligen så kör han aldrig samma låtar från konsert till konsert, och den inledande låten från fredagens konsert ("Born in the U:S:A:") uteblev helt. Publiken verkade inte bry sig, utan de viftade istället till honom egenritade små plakat med diverse låttitlar på som Bruce noggrannt samlade in och sedan spelade de låtar som publiken ville höra.

När konserten verkade slut kom han åter in (precis som de ska vara) och körde några låtar till. Han hämtade en slutlig egenritad skylt från publiken och sa "You know we cannot play this song, this is the stadium wrecker!!". Publiken ville ju höra den ändå naturligtvis och till slut gav de med sig och körde låten som fick Ullevi i egensvängning - "Twist & Shout". ALLA som stod på plan hoppade upp och ner liksom de flesta på läktarna - fräckt! =D

Hur i hela friden någon i hans ålder orkade hålla på i 3 timmar förstår jag inte för det var verkligen inga andningspauser - järnet hela tiden. Jag tror att publiken gick hem den kvällen mer än nöjda.

Betyg: 4 toasters av 5 möjliga (bara för att jag inte kunde så många låtar).







Veronica med sambo och barn




Jag och Fredrik




Emelia och Anders (med storstruten) ;p




Bruce kommer in på scen!!




Bruce lägger sig bland publiken längst fram.




Hela publiken viftar med händerna.




Avslutningen.