Jamen var det inte typiskt att
vattnet skulle gå på lördagen...när det var
ESC-final!! I knew it ;p Det började forsa
kl 15 på dagen efter att jag suttit ute och solat och var på väg in. Min spontana kommentar var
"nä, inte nuuu" *hahaha* Vi ringde
förlossningen och fick en
tid för kontroll kl 21 samma kväll. Under tiden packade vi Mios väska och lämnade honom hos mormor och morfar
(första natten där ever!). När vi väl kommit till förlossningen så blev vi mottagna väldigt dåligt, d hade väl antagligen så mkt att göra...men att ta mitt namn å även fråga om vattenvagången hade väl inte vart så mkt begärt. Vi blev satta väntandes i ett rum på Antenatalavdelningen. Vad som skulle vara 20 minuter blev en timme! Jag bara kände nää,
JAG vill inte ha det så här :( Visste ens någon att vi satt härinne och väntade?? Till slut kom en gullig barnmorska som precis gått på sitt pass -
Camilla. Vi fick komma in i ett rum på antenatal
(fortfarande inte på förlossningen) där hon kände och konstaterade att bebisen inte var nere och att jag inte var öppen... Dock så hade jag
kl 19 på kvällen börjat känna
mensliknande värkar som vid tiden för kontrollen börjat övergå i riktiga värkar (
vad jag trodde själv...hade ju ingen aning eftersom min förra förlossningen blev helt cepig och konstig). Vi valde ändå att åka hem och försöka vila hemma under natten...för hur mkt sover man/vilar på ett sjukhus. Jag vet att vi låg hemma i sängen och kollade på sluttampen av omröstningen i ESC, men jag kunde inte fokusera...det gjorde ju ont!! Sen så försökte jag sova lite...men det gick sådär. Började få
förjävla ont och värkarna kom väl var tredje minut/varannan minut och höll i sig i 40 sekunder-1 minut. Jag sa åt Fredrik att ringa förlossningen och säga att NU KOMMER VI IN! Men hans spontana svar till mig blev
"men Johanna, vad kan de göra åt dig där, du kommer inte få något och du du får bara åka hem igen"... Jag visste ju som sagt inte alls hur det skulle kännas, så jag stod ut ett tag till. Men sen när jag trodde att jag skulle dö så ringde till slut F och vi åkte in! Höll knappt på att komma in på sjukhuset, fick stanna då och då och vänta ut helvetesvärkarna. Kl var
02:15 på natten när vi fick komma in till ett förlossningsrum efter att Barnmorskan Camilla förstått att jag hade värkar på riktigt. Det var så jävla skönt att hon direkt frågade om jag ville ha
lustgas och jag bara skrek "JAAA". Vid första suget in kände jag att jag ville krysta! Sen var det igång... Direkt på med grejjen på bebisens huvud. Jag hann inte ens byta om till sjukhusskjortan. När hon kände efter så var jag öppen 4 cm. Det var
försent att ta ryggbedövningen. De värkar jag hade genomlidit hemma hade jag alltså kunnat få ryggbedövning för! Men nej då, naturellt blev det. En halvtimme senare var jag öppen 8 cm. Kl var
02:54 när bebisen kom ut. Ååå jag bara kände - fy faan vad skööönt!! Och sen, never again,
ALDRIG!
Den lille killen som kom ut vägde 3390 g och var 50 cm lång. Även fast han har läpp/käk-spalt så är han söt som få :) Inom 3 veckor kommer vi få kontakt med ett team på Sahlgrenska som ska prata igenom hans operationsplan med oss. Men vi är övertgade om att det kommer bli hur fint som helst. Han har ju inte den allvarligare gomspalten som kan vara riktigt jobbig. Vi älskar vår lille kille som vi har gett namnet Oliver :)
Oliver <3